Brännström, Lars og Vinnerljung, Bo
I denna rapport sammanfattas resultat från en internationellt publicerad studie där vi utifrån en personorienterad ansats använt en stor mängd registerdata för att undersöka hur det gått för de barn som fick insatsen kontaktperson/familj när de var 10-13 år. Fokus har lagts på insatsens effekter på deltagarnas långsiktiga utvecklingsvägar, här definierat som olika kombinationer av psykisk ohälsa, socialbidragstagande, missbruk, placering i dygnsvård, skolprestationer och kriminalitet. Analyserna omfattar alla barn födda i Sverige 1973-1984 (n=1 002 122), varav 6 386 barn som fick insatsen när de var 10-13 år. Trots att kontaktperson/familj sedan årtionden är en populär insats bland brukare, socialarbetare och politiker fann vi inga tecken på att insatsen verkade minska risker för ogynnsam utveckling på lång sikt. Analyserna pekar på – i bästa fall – ett nollresultat, vilket är samma som vi tidigare med samma metodik funnit för barn som fick insatsen i förskoleåldern. Även om studien har brister – vi har exempelvis inga data om varför barnen fick insatsen – visar våra simuleringsbaserade känslighetsanalyser att det måste till en extremt stark påhittad bakomliggande – ej observerad faktor – för att ändra resultaten på ett substantiellt sätt. Det är inte troligt att det finns någon sådan faktor.
27 s., utgitt av Stocholms Universitet i 2014.