Kaldal, Anna og Diesen, Christian | Beije, Johan | Diesen, Eva F.
Sammanfattningsvis kan det konstateras – inte minst på grundval av internationella erfarenheter (främst USA och Island) – att en fungerande barnahusverksamhet är bättre än ordinära barnutredningsformer hos polisen i åtminstone två avseenden: För det första är det självfallet bättre för barnen att det samlade samhällsstödet finns på ett ställe så att barnet inte behöver slussas runt till olika institutioner (polis, sjukhus, socialtjänst, BUP etc.) i samma angelägenhet. Barnets trygghet – och därmed tilliten till de vuxna som ska hjälpa det – ökar när alla utredningsåtgärder sker i en och samma barnvänliga lokal. För det andra ger det ökade samarbetet med andra discipliner och myndigheter (socialtjänst, psykologer, barnpsykiatri och barnmedicin) en bredare kunskapsbas för utredningarna och en möjlighet att ur olika aspekter samtidigt tackla barnets problematik. Dessutom skapar det tvärvetenskapliga samarbetet möjligheter till en bredare och djupare grund för utredningsarbetet, både teoretiskt och praktiskt. En förutsättning för att samarbetet ska fungera är emellertid att alla inblandade har en samsyn när det gäller metodik och inriktning och har förmåga till samarbete
174 s., utgitt av Juridiska institutionen vid Stockholms universitet i 2010.